”Åh-nej-säsongen-är-slut-depressionen!”

Känner du igen det? Känslan när en serie eller en säsong tar slut. Du blir tom inombords, ledsen, glad, frustrerad, irriterad, ännu mer frustrerad. Och tom (igen). Antingen slutar hela serien med ett enda: ”Men va?!?! WTF?!?” eller så hoppar och studsar du i soffan över att det är ett helt år till nästa säsong kommer till Svea. HUR ska du stå ut?

Lite smått överdrivet jag vet, men då och då dyker det upp något eller någon som fångar i alla fall mig lite extra. Det är lätt och skönt att fly in i något onåbart. Bli förälskad i någon onåbar (det är min specialitet).

När serien L-word började sändas i Sverige var jag i början av min ”komma ut” process, förvirrad. Jag tittade lite i smyg men försökte också undvika allt ”gay” samtidigt som det lockade mig. Jag ratade serien, sa till alla hur äckligt jag tyckte att det var. Men, så 2012 när jag smugit mig in lite mer i gayvärlden såg jag alla 7 säsonger under hösten och vintern i ett streck.
L-word var just en sådan serie som bet sig fast. Brudarna blev som min familj, min flatfamilj. Jag fick fly in i den värld jag var nyfiken på och drogs till. Med Shane, Bette, Tina, Alice, Dana, Kitt, Helena, Jennifer, och alla andra fick jag leva livet som jag inte vågade kasta mig ut till eller visste om jag skulle kasta mig ut till. Kunde man inte ha kakan kvar och äta den? Nagga lite?

Orange is the new black är en annan sådan serie men den har inte samma betydelse som L-word. Orange är en fängslande (!) och en skön serie. Engagerande.

MEN sedan har vi inte minst SUPERNATURAL! I säsong 8 dök hon upp, puman nummer 1 och min omöjliga Hollywood kärlek – Amanda Tapping! Grrrrr alltså. Därefter har jag slukat allt som haft med henne att göra. Allt som går att få tag på i princip.
Supernatural är min absoluta favoritserie men den kändes plötsligt tom och värdelös när Metatron (den fule jäveln) mördade Naomi. (Amandas karaktär) Vad skulle säsong 9 vara utan Tapping? Men se på fan, när jag trodde att mitt hjärta skulle dö av sorg så dök hon upp – karaktären Hannah, spelad av Erica Carrol. (Kripke måste ju bara tänkt på mig liksom)

Det är lugnt Kripke jag förlåter dig. Tapping är min Hollywoodkärlek nummer 1, men Erica hoppar in på tight 2:a plats. Helt klart.
Nu rullar säsong 10 i USA, inte luskat än vad som händer….men hoppas innerligt att jag får njuta av Carrol i den säsongen också, eller, tänk om ängeln Naomi skulle kunna återuppstå! BÅDE få ha Tapping och Carrol att vila ögonen på….oh my.

Nu är siktet inställt på säsong 3 av OITNB. Första avsnittet av säsong 2 simultansåg jag med min vän L som bor i Malmö. Hon drack wirre och jag zippade på en drajja. Emellanåt messade vi kommentarer till varandra. Hahahah. Öppningen av säsong 2 var ju liksom stora grejer! Måste nog planera en dejt med några av brudarna och kolla på första avsnittet av säsong 3 tillsammans…delad glädje är dubbel glädje. Juni närmar sig!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s