Hon log och bad mig släppa det jag bär på

Stötte av en händelse, eller ödet (?) på en kvinna som kunde läsa av genom healing….vet inte hur jag ska förklara det men hon stod och pratade med min syster i hennes affär.
När jag kommer in tittar kvinnan på mig med ett ganska studerande sätt, vi började prata övernaturliga saker eftersom min syster och hon hade påbörjat ett sådant samtal och vi gled in på att jag gått en gång på energihealing. Kvinnan förklarar att hon ”känner” i händerna och jag noterade att hon rörde höger handen mycket under tiden vi pratade.

Hon frågar om jag har en liten stund över och om jag i sådana fall sätta mig ner.

Jag gick bort och satte mig på en stol och det var bara vi i butiken. Hon ber mig slappna av, inte tänka på något annat och bara finnas. Först är jag på väg att börja fnittra. Skrattet bubblar inne i munnen men jag lyckas svälja det och försvinner in i en bubbla av lugn. Det känns som att något spänner åt runt huvudet, som att jag blir alldeles varm i huvudet och händerna blev iskalla. Vet inte hur länge hon står där men bra mer än fem minuter. (Min syrra berättar att hon bara stod med handen ovanför mitt huvud. För mig kändes det som att hon förflyttade den vid sidan också men det gjorde hon inte)

När hon ber mig öppna ögonen igen är jag ganska groggy, lite sådär som när du är nyvaken efter att ha somnat om superhårt. Hon ser på mig sådär studerande igen, frågar hur det kändes.

Jag är lite omtumlad och berättar om värmen och om hur händerna blev iskalla.
Hon ler lite och börjar förklara hur energin ska flöda i kroppen. Hon visar hur det flödar från huvudet genom höger ben och upp till huvudet igen via vänster. Sedan visar hon hur mitt flödar samma väg men för handen i ett frenetiskt tempo.

Jag fnissar och börjar känna mig obekväm. Hon fortsätter titta på mig och säger: ”Du måste släppa det du bär på. Du kan inte ta i allt det här, du måste släppa. Du är oerhört ”tung” på den högra sidan. Det är mycket för dig nu. Du måste accepter och tycka om dig själv för den du är, och då menar jag den du är som människa. Inombords. Du.

Här är jag nästan påväg att börja gråta men biter ihop.

Vi pratar en stund om det hela och glider sedan över på annat. Hon märker nog att jag tycker det är jobbigt.
Precis när jag ska gå står vi mittemot varandra, hon säger att jag är välkommen till henne närsomhelst, som vän, när jag behöver det. Hon tar inget betalt. Sedan ler hon stort och ger mig en hård kram, lägger ena handen mot min bröstkorg och tittar med en menande blick. Sedan släpper hon taget.

En konstig upplevelse…kan inte riktigt förklara känslan när jag gick därifrån men det blev ett uppvaknande….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s