Är komma-ut processen förlegad och överskattad?

I Ukraina försökte HBTQ-personer anordna Pride för första gången 2012, i samband med EM i fotboll. Eventet ställdes in samma dag då hotet var för stort. Den hemliga platsen där alla skulle samlas var röjd, alla som skulle samlas befann sig på olika stationer för att sedan mötas, men det blev inget. Kosacker och kristna antigaypersoner hade samlats och börjat marschera. Två bögar fördes till sjukhus efter att ha blivit misshandlade.

25 maj 2013, ett år senare, genomfördes äntligen Ukrainas allra första parad i Kiev (det är det som visas i youtubeklippet ovan gjord av Amnesty International) och nu, till skillnad mot året innan, var polisen och militären där för att skydda deltagarna. Ser ni videon förstår ni vilket slags samhälle HBTQ-personer i Ukraina lever i.

Jag satt med ett gäng tjejer, homo- och straights, och diskuterade hela komma ut-processen och varför en del är så himla mycket gay och andra inte alls. Det rådde spridda skurar i åsikterna om att ”komma ut”. Några av oss är mer utåtagerande gay än andra i gänget och jag upplevde det som att det också kan vara ganska provocerande inom gayvärlden. Att ”Komma ut” gör man genom att berätta någonting om sig själv som skiljer sig från normen i gruppen, några förstod sig inte alls på grejen, två hade haft en väldigt tuff resa och fyra tyckte inte att det var något man behövde göra, att det bara var töntigt.

Nej komma ut-grjejen är inte förlegad, men överskattad. Det fanns en tid när man var tvungen att komma ut, men idag är samhället så öppensinnat att du inte nödvändigtvis måste komma ut. Snarare töntigt. Vad det handlar om är att trivas med sig själv, och det kan man göra även om man inte är öppen.”, var en av tjejernas kommentar.

Jag håller personligen inte med.

Homofobi är ett val, att vara homosexuell är det inte!

För mig personligen handlar det om att jag vill känna mig fri och stolt över mig själv, oavsett vad andra förväntar sig eller tycker. Så länge människor misshandlas, fängslas, utsätts för mobbing och diskriminering, avvisas från sina familjer, mördas och så länge människor begår självmord på grund av att man älskar någon av samma kön, är trans och/eller queer, så är alla ”komma ut” statements oerhört viktiga.

Samhället i Sverige och i många andra länder är mer accepterande idag och lagstiftningen bättre, men det är inte så himla länge som det inte har varit så och det är väldigt lång väg kvar att gå i stor del av världen, framförallt i öst.
Att vara kvar i garderoben, att hela tiden behöva dölja vad man känner och vem man är, tar fruktansvärt mycket energi och det tar många liv.

Det ”räcker” i dagsläget med att säga ”Ryssland” för att förstå en av många anledningar till att bland annat ”coming out statments” är viktiga, liksom alla PRIDE festivaler runt om i världen.
Kampen om att få leva med vem man vill, få vara vem man vill, och vilket kön man vill måste och kommer att fortsätta. Regnbågsflaggan ska fortsätta hissas högt och röster måste höras.

Kärleken är det viktigaste vi har, och tvingas man dölja den mår man inte bra. Öppenheten är en rätt som HBTQ personer får kämpa med, många gånger dagligen, på olika sätt och jag har själv börjat uppleva den.

Homofobi är ett val, att vara homosexuell är det inte!

Läs gärna mitt inlägg om Ukrainas försök till sitt första Pride och se inslaget därifrån >>

Läs inlägget om homofobi och om det verkligen finns >>

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s