Det hade hänt ändå…

Det var under en lång period jag knappt kunde andas. Det tog fram till december 2013 innan jag tillslut förstod. Det fanns ingen återvändo. Ingen parterapi i världen kunde ändra på det faktum att kvinnor är det enda jag tänder på. Och det handlade inte om henne längre. 

Länge funderade jag på om det var längtan efter att vara fri, får vara min egen och skapa mig själv. Trots allt träffade jag honom när jag var 16. Han 22 år äldre. Eller kanske var det som del sa, en klassisk 30-års kris som hållit på i dryga tre år….

Den 3/12-2013 har jag hittat en anteckning där det stod ”Jag vill bara få känna tydligt – det här är jag – det handlar inte om X längre, det är större än så.

Lite över en månad senare tog jag klivet. Sa att jag ville skiljas. Med min KBT terapeut kom jag fram till strax innan jul att det faktiskt är jag som måste ta beslutet. Det var tufft. Jag insåg att jag faktiskt försökt driva honom till att ta steget och det var jäkligt taskigt. 

Har aldrig trott att det skulle vara lätt men det kändes så surrealistiskt. Vi bestämde oss att bo ihop tills jag fått jobb, hade vikariat då. Det tog åtta månader och nu har jag äntligen fått jobb! Det är ett tidsbegränsat webbredaktörsjobb men kan bli förlängt. Så det blir att avvakta tills jag har ett jobb längre än 3 månader för att kunna flytta…..

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s