Det som aldrig hade börjat hade ändå ett slut…

När jag hörde din röst så slutade min att fungera. Din doft gjorde mig berusad och varm. Din blick såg rakt igenom mig som om jag var gjord av klaraste glas. Det kändes som att jag blottade mina känslor totalt. Jag önskade att du såg det. Önskade att du hörde hur jag skrek av längtan till dig.

Allt pulserade, allt i min kropp hamnade i en ständig rörelse. Det kittlades som om det vore en miljon skenande fjärilar på flykt. Du gav känslan av åtrå en ny mening, ett begär jag aldrig tidigare känt, som ingen man kunnat locka ur mig.

Du kvinna.

Du väckte lusten jag inte ville se. Du väckte åtrå och begär jag aldrig känt, men du väckte det utan att veta, förmodligen utan att vilja.

Du stod där, du log, du gav mig en kram. Jag förstod att det var slut. Det som aldrig hade börjat hade ändå ett slut.

Du gjorde mig galen och du släppte mig fri. Jag har redan gjort bort mig, så varför inte lite till.

Hur fick du sådan makt fast jag inte ville?”


X….

Åren har gått, jag har inte sett dig på på tre år, tror inte att jag ska det heller. Jag vet att jag satte dig på piedestal och skulle göra vad som helst för att få stryka den delen ur mitt liv. Att det hade varit någon annan, inte du.

Men att gå runt att ångra saker som inte kan göras ogjorda är egentligen ett fantastiskt slöseri med liv och energi. Jag saknar dig emellanåt, det som egentligen kanske bara var en fasad där och då, men jag saknar dig. Din utstrålning. Dig som person. Ditt leende, buset i blicken som bara du kunde få,…

Det jobbiga och det ångestfyllda har jag lagt bakom mig sedan en lång tid tillbaka men då och då gör det sig påmint, och det bästa då är att skriva av sig, oftast faller det ut i någon form av text, text om begär. Ibland tänker jag att du representerar något annat, det är något jag inte funnit än men kommer att göra när jag landat i det nya livet, singel, ny bostad och ett helt nytt liv.

Jag känner mig stark. Jag ÄR stark. Jag känner mig ändå ganska euforisk även om du börjat spöka. Men kanske är det mitt undermedvetna som vill hinta om något och att  jag måste sluta plåga mig själv med dig. Med minnena, med ångesten.

Nä, FUCK DEN!

Its my turn and its my time to fly solo, my time to follow the ray. My time to be free, and its my time to be ME!

Kärlek till alla er som följer min blogg! ❤

Love is as much of an object as an obsession, everybody wants it, everybody seeks it, but few ever achieve it, those who do will cherish it, be lost in it, and among all, never… never forget it.
– Curtis Judalet

Annonser